Bläää

Jag hatar att må illa. Jag har hellre ont någonstans än ett ständigt illamående. För er som undrar, ja jag är gravid. Man brukar ju säga att man mår bättre efter v 12 men det har bara blivit värre. Fick tabletter utskrivna av min läkare på Oxbackskliniken men de hjälper inte. Ergonomen jag jobbar med skickade hem mig från jobbet för hon såg verkligen hur illa jag mådde/mår.

När man är gravid blir man ju mycket känsligare och har miljoner hormoner som härjar i kroppen. Jag är en tänkare och i sånna sammanhang tänker jag ännu mer. Oftast inte några bra saker. Och jag blir ledsen mycket lättare, har nära till gråt i vanliga fall men nu är det extremt.

Igår fick jag ett meddelande från min biologiska pappa, jag fattade inte riktigt vad han menade men han skrev något mindre bra om min mamma. Jag, mina syskon och några andra familjemedlemmar anser jag ha rätt att vara arg på henne ibland och det finns gånger då vi har varit riktigt osams men han har ingen som helst rätt att uttala sig negativt om mamma. Var har han varit de senaste 30 åren? Hon försökte och kämpade riktigt hårt emellanåt men vad har han gjort för mig de senaste 30 åren? Inte ett skit! Vart var han när jag föddes? Vart var han när jag lärde mig gå? Vart var han när jag började skolan? Vart var han när jag tog studenten? Vart var han när Linnéa föddes? Saknar mamma så fruktansvärt mycket och ett sånt uttalande från en människa som inte känner mig eller mamma får mig att brinna av.