Igår eftermiddag/kväll fick mamma äntligen ro och somnade in. Jag har fortfarande inte fattat det riktigt. Känslorna bara snurrar i huvudet och ena sekunden är jag glad över att hon slipper lida för att sedan brista ut i gråt och sakna henne så fruktansvärt mycket. Jag kommer aldrig mer, ALDRIG MER att få träffa min fina mamma. Det finns inte ord för vad jag känner. Allt känns så ofattbart. Den vackra människa som jag kunde prata om allt med finns inte längre.
Hur ska jag klara mig utan dig? En del av mitt hjärta dog med dig. Jag älskar dig så mycket mamma!
Väldigt tråkigt att höra. Lider med dej. Tyvär är det oundvikligt ibland. Många kramar // M
SvaraRaderaLider med dig vännen. Vet hur det känns. Finns om du vill prata. Kramar Jannice
SvaraRadera