Fick en kommentar av Carro. Hon saknar mitt bloggande. Så jag tänkte skriva och berätta lite.
Man ska inte ta något för givet. Precis när man tror att saker börjar lira och bli bättre. Man hoppas på framtiden och börjar göra upp planer. Det mesta känns rätt ok men så rycks mattan under ens fötter bort. Man flaxar med armarna och försöker greppa något. Men det går åt skogen. Så står man där ensam. Ensam med en underbar liten flicka som är det sötaste jag vet.
Marken har inte riktigt slutat gunga än men det börjar ordna sig. Så otroligt tacksam för alla underbara människor som stöttar mig. Det märks verkligen vilka som är ens vänner och bryr sig när något sånt här inträffar. Jag älskar er så mycket och är er evigt tacksam. ♥
16 september 2010
Kämpar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är värd så jävla mycket bättre än du har fått Sandra, det hoppas jag att du vet om!
SvaraRaderaDu vet väl att du alltid kan komma till både mig och Johan om du vill ha hjälp med något? Det ska du absolut inte tveka att göra!
Och vi älskar dig! Ja, och lilltösen förstås! Och härligt att du är tillbaka o bloggar, jag hör till dem som saknar dina ord när du "försvinner". Go girl!! Kram kram!
SvaraRaderaDu är värd precis som vi andra det bästa.. Hoppas att allt löser sig för dig. O det är jätte kul att läsa din blogg. Ändrat den har du gjort oxå.. haha.. Ha de
SvaraRaderaMånga kramar
Goa,söta Sandra! E så glad att det börjar ordna till sig för dig nu, du är så jävla värd allt bra i liet. Lova att säga till om det är nåt du behöver.
SvaraRadera1000 kramar till dig å Linnéa