Det har varit tyst här på bloggen den senaste tiden. Ett medvetet val. För en månad sedan, 3 november, fick jag ett samtal jag har fruktat väldigt länge. Redan när de första fem orden sades förstod jag vad som hade hänt. Min älskade, älskade gammelmormor hade gått bort. Så ofattbart. Jag pratade med henne i telefon tre timmar innan det hände, vilket gör det hela ännu svårare att förstå. Hon var absolut ingen ungdom, fantastiska 92 år blev hon, men hon har ju alltid funnits där. Hon var nog den som egentligen kände mig bäst. Läste mig som en öppen bok även när jag verkligen försökte dölja mina känslor.
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om henne men jag hittar inte de rätta orden. De känns så fjuttiga när jag ska försöka förklara vilken underbar människa hon var och hur mycket hon betydde för mig. Så många fina minnen, hemma i hennes hus, i Småland, på Gotland.
Sov gott älskade mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar