14 november 2013

Bröstinfektion

Åkte in till sjukan igår vid elva. Fick komma in på undersökningsrummet vid halv tolv. En undersköterska frågade mig om det var konstaterat att jag har mjölkstockning eller om jag själv bara trodde det. Kan förstå frågan på ett sätt men stör mig lite på att jag har blivit dumförklarad flera gånger den senaste tiden. Hur som helst, jag visade henne bröstet och hon kunde hålla med om mjölkstockning. Blodprov och odling på såret på bröstvårtan. Odling på bröstmjölken ville hon ta men det gick inte att få ut någon. 

Vid kvart över två kom äntligen läkaren. Hon undersökte och tittade med ultraljud. Bli inlagd, antibiotika och schyssta smärtstillande blev hennes dom. Skiftbyte och en barnmorska kom in efter en stund. Med sig hade hon en undersköterska och en elektrisk bröstpump. Efter en kvart med den elektriska pumpen hade jag fått ut runt 10 ml som de kunde skicka på odling. 

Lite mer väntan och efter någon timme kom barnmorskan in igen och säger att jag kan åka hem. Om man har haft mjölkstockning vet man vilken panik och stress man känner när man inte får ut ett skit ur bröstet. Jag protesterar lite och säger att läkaren sa något annat till mig. Hon rynkar på ögonbrynen och säger att läkaren bara ville ha mjölk till odlingen men ska kolla med andra läkaren. Efter några minuter kommer andra läkaren och hon säger att jag har alldeles för höga infektionsvärden för att åka hem. De ligger på 345, plus att jag har bakterier i bröstet som har kommit in genom såret på bröstvårtan. Antibiotika intravenöst och smärtstillande sa hon. Hon skulle se till att jag blev inskriven på BB. 

Vid halv sex råkade en undersköterska gå in i fel rum och hon blev förvånad när hon såg mig. Frågade om jag hade fått hjälp och då berättade jag att jag hade suttit där i sex timmar och att de två timmar tidigare skulle skriva in mig på BB och ordna ett rum åt mig. Hon skulle kolla upp det och sen började det hända grejer. Fick ÄNTLIGEN ett rum, smärtstillande, antibiotika och isförband till bröstet. Rätt hög feber och även blodtrycket var högt. 

Johan fick stanna kvar så att han kunde hjälpa mig med Elvira. Linnéa är hos min underbara mormor. Jag frågade hur länge jag skulle behöva antibiotika intravenöst och barnmorskan sa 2-3 dagar. Det ingick inte riktigt i min planering att hänga på Södertälje Sjukhus men det kan vara bra att bli av med skiten... 

Idag har jag iaf ingen feber och blodtrycket är normalt igen. Nu hoppas vi på att det släpper i bröstet när jag pumpar! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar