Som ni kanske förstått när ni läst tidigare inlägg så är jag lite ledsen i ögat på vissa personer. Efter att ha ventilerat med några fina människor som jag har i mitt liv så har jag kommit fram till att det tyvärr är dem det är synd om. Underbara Johan stöttar mig vilket betyder otroligt mycket i den här frågan. När jag tänker tillbaka på det här inlägget så känner jag verkligen att Johan är den där väldigt speciella jag skriver om. Nu blickar vi framåt och tar oss igenom det här tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar