Fin människa

Det finns en människa i mitt liv som kan läsa mig som en öppen bok. En av de mest underbara människor jag känner. Jag behöver inte säga något alls, ändå så vet den här människan hur jag mår eller vad jag tänker på. Frågorna jag får träffar mitt i prick varje gång. Jag har ingen aning om hur personen ifråga bär sig åt men jag blir lika förvånad varje gång. De flesta som känner mig vet att jag har väldigt svårt för att fråga om hjälp, även om det har blivit bättre. Jag vill försöka undvika att vara till belastning för någon. Det jag försöker komma fram till i mitt svammel är att den här människa erbjöd sig att hjälpa mig. Men jag kan inte ta emot hjälpen. Det tar emot för mycket. Även om jag kanske skulle behöva. Tusen tack för erbjudandet älskade du, du anar inte hur mycket du betyder för mig.