Igår morse hände något. Jag vet inte vad men det började tippa nedåt. E kom på besök i söndags eftermiddag, för att hämta sin jacka. Jag trodde och hoppades på att vi äntligen skulle prata ut men icke. Det är väl en bidragande orsak, skjutsade honom till tåget igår morse och tog en sväng för snävt så jag åkte in i trottoarkanten med fälgen --> hemska märken i fälgen. Ännu en orsak. Under dagen hände väl inte något märkvärdigt egentligen, lite halvnere bara. När jag kom till gymmet så bara rasade allt. Jag tycker att jag kämpar och kämpar men märker inga resultat längre. Körde uppvärmningen men sen gav jag upp. Satte mig i bilen och grät som ett litet barn.
Så ledsen och besviken på alla människor som behandlar mig som en trasdocka, tycker att jag iaf förtjänar svar på frågor jag ställer. Känner mig som en gnällspik just nu men det får ni ta. Och som vanligt när jag känner mig nere så börjar jag sakna mamma något så fruktansvärt! Jag saknar hennes samtal, jag vill ha någon som ringer mig varje dag och frågar hur jag mår! Framförallt dagar som gårdagen och till viss del denna dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar