Det här med känslor va. Jag vet att jag tjatar mycket om känslor men jag är en människa med just mycket känslor. Både bra och dåliga. Jag har många fina människor runt omkring mig som jag tycker bra om. Främst familj och vänner. Sen finns det individer som man känner mer för. Det är trevligt med den där pirrande känslan i magen och fjärilarna som flaxar omkring när man får samtal eller sms från den där speciella.
Men vet ni vad? I skrivande stund så vill jag inte ha så mycket mer än just det där pirret och fjärilarna. Jag trivs rätt bra ensam och vill inte känna att jag sårar någon för att jag inte vill ligga hemma och slappa utan vill åka till garaget, hänga med mina fina eller träna. Jag vet att jag brukar klaga över att jag är ensamstående och hatar det men samtidigt så kan jag inte kräva av den jag ev kommer att träffa i framtiden att han ska ta ansvar för L.
Och hur vet man att det är rätt när man träffar någon? I början är ju allt jättebra och man blir lovad guld och gröna skogar men det glöms bort rätt fort. Borde finnas någon lampa som lyser när man har träffat rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar