Man ska aldrig...

Man ska banne mig aldrig säga aldrig! Igår kväll var Hanna över en sväng. Hon var ganska krasslig och visste inte om hon skulle till jobbet idag. Jag kläcker ur mig att jag minsann har klarat mig bra den här hösten och vintern, ingen förkylning så långt ögat når. Det skulle jag inte ha sagt. När jag hade gått och lagt mig så kände jag något i halsen. Svalde en gång, kände efter och svalde ännu en gång. Jamenvisst, som ett brev på posten kom en ömmande hals. Så idag har jag med mig Mucoangin, Zyx, Alvedon och nässpray. Ifall att. Eller som skrämselpropaganda.