Mörka tankar

Jag mår inte så där jättebra. Utåt försöker jag vara glad och om någon frågar hur det är så säger jag att det är bra. För jag orkar inte förklara och berätta. Och om någon frågar hur det är så brukar det oftast vara av artighet, inte för att de egentligen bryr sig.

Jag saknar mamma. Har så mycket jag skulle behöva ventilera med henne. Istället får jag bära det inom mig och jag känner hur det bubblar.

Har blivit besviken så många gånger på alldeles för kort tid på sistone och snart säger jag nog upp bekantskapen med folk för att slippa känna som jag gör. Vänner. Jo just ja. 

Känner att det blir lite mycket ego i bloggen just nu… Men det får ni helt enkelt stå ut med.