Takida

Jag har ju glömt att skriva om fredagens konsert! Vi var till Västerås för att lyssna på Takida. Femtonde gången i ordningen jag ser dem live. Och nej, jag tröttnar aldrig. Robbans röst är så grym live! Det var en av de bästa spelningarna de har gjort skulle jag vilja påstå. Som jag har sett vill säga. Rätt som det var klättrade Robban ut på sidan av scenen och hoppade ner i Svartån som scenen låg bredvid. Det var lite förvånande! Härligt att de/han bjuder på sig själva!

Lycka!

Att hitta en sport-bh i rätt storlek från Swegmark till halva priset är lycka. Att hitta en till i rätt storlek från samma tillverkare som är nedsatt med 70% är ännu mer lycka!

Bananas!

Jag har gått helt bananas och har på mig ett par byxor med mer än en färg! Vad händer med mig!?

Inspiration

Jag har den senaste tiden fått jättemånga fina kommentarer från en massa goa människor. Det känns så kul att JAG faktiskt inspirerar andra som försöker komma igång med sin träning. På Facebook lägger jag i princip inte upp några träningsbilder alls för det finns, tyvärr, för mycket hat där. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, ser man något som inte intresserar en kan man bara scrolla vidare, men jag antar att de måste hata för att kunna försvara sina ohälsosamma liv. Hur som helst så ska inte det här inlägget handla om det, utan om hur jag kom igång och hur jag hittar inspiration och motivation. På Instagram lägger jag däremot upp en hel del och mer kommer det att bli. Följ mig gärna om du inte redan gör det. Sandra_bgr heter jag där.

I januari, precis innan min efterkontroll såg jag mig själv i spegeln, försökte dra på mig ett par byxor som var alldeles för små och tyckte det var jobbigt att raka benen för att magen var i vägen. Då fick jag nog. Det var dags att göra något åt det hela och jag började leta inspiration på Instagram. Jag hittade en hel del fantastiska människor som har tappat så otroligt mycket vikt och valt en sundare livsstil. Jag tänkte att klarar de av att göra en sådan ändring så ska jag också klara av det!

6:e januari, körde jag första passet på gymmet efter den sista graviditeten. På dagen två månader efter att Elvira kommit till världen. De kilona jag gick upp under graviditeten var i princip borta då. Jag kommer ihåg att jag ställde mig på crosstrainern, ställde in den på 10 minuter och nivå 4. Efter 8 minuter trodde jag att jag skulle dö. Helt ärligt. Men jag kämpade på de sista två minuterna (idag klarar jag utan problem 30-40 minuter på nivå 10-11). Den 8:e januari var jag på efterkontroll och fick klartecken att börja träna. Jag gick sönder rätt mycket vid förlossningen så jag ville vara säker på att allt hade läkt som det skulle innan jag började ta i.

Efter att ha hittat en massa inspiration på Instagram så gällde det ju även att hitta ett sätt som funkar för just mig. Nu tycker jag att styrketräning är kul, så det var ju inga problem. Men det där med kosten är ju en stor bit i det hela. Man behöver inte äta vatten och morötter för att gå ner i vikt. Det är ju så “komplicerat” som kcal in, kcal ut. Vill man gå ner i vikt ska man ju ligga på ett underskott. Jag började räkna kalorier, laddade ner en app och loggade och vägde allt jag stoppade i munnen. Efter ett tag lär man sig på ett ungefär vad saker och ting innehåller.

Nya träningskläder införskaffades och jag tror nog aldrig att jag har haft kläder som har använts så flitigt tidigare. Sen köpte jag en träningskalender/dagbok. Bara för att se hur mycket jag faktiskt tränar. I den skrev jag ner olika träningscitat för varje vecka. Exempelvis: “If you’re tired of starting over, stop giving up”. Jag har utmanat mig själv, vissa veckor ska jag avverka si och så många kilometer. Andra veckor ska jag klara längre distanser på samma tid. Om man ser resultaten, då blir det mycket roligare.

Sen gäller det att ge sig f*n på att klara det. Självklart har jag haft svackor, dagar jag inte har velat gå ur sängen och fuskat med kosten ibland. Och vet ni, det är ingen katastrof! Inte så länge man är ärlig mot sig själv och ger sig själv en spark i röven och skärper till sig igen. Jag har fått frågan hur många gånger som helst om hur länge jag ska banta. Gissa vad!? Jag bantar inte, jag har ändrat min kost och tränar för att jag ska må bra. Och det har jag tänkt att fortsätta med.

Det gäller att kasta bort alla dumma bortförklaringar och undanflykter. “Ja men det är ju faster Agdas födelsedag imorgon, och på söndag är det tant Ullas namnsdag och nästa fredag fyller kollegan år”. Vet ni vad? Varje dag är någons födelsedag! Vill man tillräckligt mycket så spelar det ingen roll! Då tar man med sig en burk kvarg, ett par frukter, köper med kolsyrat vatten osv.
Att det regnar en kväll när man ska ut på powerwalk gör inget. I med hörlurarna och på med bra musik och GÅ. Du glömmer att det regnar om du får upp ett bra tempo och har bra musik. Är du trött en morgon när klockan ringer, upp med dig ändå för du kommer känna dig GRYM när du har avslutat ditt pass! Att hitta någon som kan dra med dig den där dagen då alls känns blä är bra. MEN det är bara DU som kan träna åt dig själv.

Jag satte upp delmål för att jag inte skulle känna att jag aldrig kommer att komma i mål. Tre stycken, plus det sista stora målet. Hittills är de två första avklarade, nu verkar jag ha hamnat i en platå men jag hoppas på att det släpper snart. När det känns som mest motigt, drar jag fram den där bilden på mig själv som jag avskyr. Jag lovar att viljan att kämpa kommer tillbaka som ett brev på posten. Och man måste belöna sig själv emellanåt! Jag insåg i början av min resa att mitt ätande av mindre nyttiga saker har varit som en kompensation för det jag inte fick/kunde/hade möjlighet till att äta under min uppväxt. Det fick mig helt ur balans när jag insåg det men jag är glad att jag har fått den insikten!

Så vad händer nu? Jag kämpar på. Semestern står för dörren men träningen tar inte semester! 1:a augusti drar en tävling som heter LifestylebyMRR 3.0 igång och jag är deltagare 16/100. Där kommer vi tävla som individer och även i lag. Det är ett gäng andra underbara människor som peppar och stöttar varann, redan nu INNAN tävlingen har börjat. Så jag ser verkligen fram emot den tävlingen och hoppas att den ska hjälpa mig att tappa de resterande 16 kg jag vill bli av med och även förbättra min självbild. Hittills har jag tappat 20-21 kg.

Så ni som hoppas på att slippa mina träningsbilder på Instagram, tyvärr! Jag gör det här för mig själv och INGEN annan. Jag lägger upp bilder där för att peppa mig själv och för att kunna inspirera andra som jag glädjande nog har gjort!

Kan jag, kan DU! #minresaräknas, din också!

Buuhuu

Aj som fan rent ut sagt! Igår ramlade det ner en 2,5 kilos vikt från 1,5 meters höjd. På min fot. Mitt på! Nu kan jag knappt gå. Körde hem från gymmet efteråt men det är tveksamt om jag kan köra idag...

Dyrt!

Självklart är det otroligt skönt att gå ner i vikt men det blir ju så dyrt! Köpa nya kläder hela tiden kostar ju. Igår skulle jag ut till garaget för att byta tändstift på Volvon och tänkte ha ett par gamla arbetsbyxor från monteringstiden. De var liiiite för stora. Så nu måste jag köpa nya.

Hur som helst så blev iaf tändstiften bytta. Och det var verkligen på tiden! De var allt annat än fräscha! 

Klänningar

Åh! Idag köpte jag så söta klänningar till tjejerna! Med glassar på! De kommer vara så fina med likadana klänningar. Det blev en varsin mössa oxå med samma mönster.

Gnestadagen

Gnestadagen gick av stapeln idag. En stor grej i Gnesta. Vi åkte dit och hade en riktigt trevlig dag. Brorsan, Linda, Liv, Elise, Hanna, mormor Laila, Berndt och Lindas familj gjorde oss sällskap. Fint väder dessutom! Alla barnen var så duktiga och hade kul. Dagen avslutades hemma hos Lindas föräldrar med grillning av hamburgare. Tack alla för en kanondag!

Tröttis

Ända sen vi kom hem från Ibiza har jag varit så trött! De första två nätterna kunde jag inte sova alls men nu känns det som att jag skulle kunna sova flera dygn i sträck. Har inte ens okat upp på morgonen för att träna. Men oroa er inte, jag har utfört mina pass ändå! Killen som jobbar på gymmet blev rätt förvånad när jag klampade in vid sjutiden igår kväll. Men imorrn räknar jag med att ordningen är återställd.